Vissa dagar mår man bara sämre helt enkelt. Även den som verkar stark har ibland sina dåliga dagar.

Just nu har jag en downperiod känns det som, lipar för ingenting, kan man tycka.

Men det är många tankar som snurrar i mitt huvud, ja och frågar VARFÖR JAG kommer också upp,

och frågor som: är det säkert att cancer kommer vara borta helt efter behandlingen,

vem kan garantera det, förmodligen ingen, man får helt enkelt hoppas på det bästa.

Och ja jag är trött på behandligen också. Man blir proppad med gifter som i sin tur ger biverkningar som i sin tur ska behandlas med "gifter" som också kan ge biverkningar, vilket dom gör

och så fortsätter, så ja jag är förbaskat trött på det.

Men det är väl frågor som måste bearbetas någon gång, brukar ha förmågan att bara ösa på i mitt liv.

Tar gärna hand om andra och ser till att dom ska må bra, men glömmer lätt bort mig själv.

Men nu när man är hemma hinner man tänka på ett annat sätt, bra eller dåligt svårt att säga.

Mitt sätt att bearbeta det här är nog träning, hade tänkt komma iväg idag till gymmet och riva loss lite,

men tyvärr så kom lite huvudlöss i vägen på en dotter och behandlingen av dom kommer först.

Får ta itu med gymmet imorgon.

Så nu har jag fått skriva av mig lite och redan så känns det lite bättre, man måste ibland må lite skit för att orka vara stark igen.

Du som råkar läsa detta : Glöm inte att ta hand om dig själv ibland ;)